BjörnEdgren - en klick smör i vardagsmoset

Sket i att vara magsjuk och drog till Idre över helgen istället. Mycket bra val. Det var tioårsjubileum (familjen har varit där 10 år i rad) och helgen var fullständigt briljant. Jag har tre krav för att det ska vara kul att åka skidor;

Sol.

Inte för kallt.

Vindstilla.

Det var solsken alla dagar utan ett moln på himlen, det var 3-4 minus och blåste knappt någonting. Tack för kaffet!

Men en sak förstod vi aldrig. Hur fan hör tändstickan hemma på säkerhetsskylten på liftbygeln? Vad menar de egentligen? Att man inte ska elda i liften? Att man inte ska elda just när man lyfter bygeln? Att man ska använda tändare istället för tändstickor om man nu promt ska grilla däruppe? För mig går bilden inte helt klockrent ihop med budskapet, men jag är ju ingen säkerhets/liftexpert.

De tog väl den bästa bild de kunde hitta kanske.

Två dagar innan de slutar visa Avatar 3D på biografen i Uppsala slår vi då äntligen till. Kliver in på biografen och utan pardon - slår till: "Två biljetter till Avatar imorgon tack."

Klappat och klart.

Ett dygn senare ligger jag hemma i magsjuka och tar mig varken ur rummet eller sängen.

Ridå.

Inte nog med att jag aldrig fick se Avatar 3D på bio. Jag fick dessutom betala 150 spänn för ingenting. Det vilar en förbannelse över mig när det gäller den filmen. Jag tror jag får ge upp nu.

Påven vann den här ronden.

De fantastiska olympiska vinterspelen i Vancouver 2010 är slut. Jag och Calle sammanfattar. 

I skägg.

Jag vill bara säga det att jag denna helg sett Maskinen spela i Uppsala och gått förbi Carin Da Silva vid en ICA Nära-butik i Stockholm.

Kanske svårt för er att förstå, men för mig är såna här saker vardag.

Så här i OS-tider bjuder jag på en fantastisk video som alla borde se. Det var Arvid som tipsade om den idag.

Det vi ser är tysken Hermann Reitberger under OS i Calgary i den otroliga och bortglömda sporten skidbalett. Det är så vackert att man vill gråta.

1988 var ett bra år.